I videon nedan berättar Albert från God Unlimited om en profetisk dröm en vän till honom haft angående Trump just nu…
Häpnadsvecknande saker hände också i Washington DC onsdag 6:e januari, dels ett riktigt tal med den riktiga Trump och hans riktiga supporters som lyssnade på honom. Men det som sedan hände vid den sk. ”Capitol Building” var iscensatt av ANTIFA (vänsterextrem organisation), utklädda som Trumps supporters dvs. Joe Bidens ”anställda” legosoldater startade upploppen och inte Trumps obetalda hängivna supporters som traditionell media försöker få människor att tro just nu. Men Trumps riktiga supportrar blev indragna i denna sk. ”set up” och bla. blev en flicka vid namn Ashely Bibbit, som var en riktig Trump supporter, skjuten inne Capitol building… Mer om detta i videon nedan med Daniel Lee som var på plats och såg det hela med egna ögon :
Så det var alltså ingen rikitig stormning av Capitol Building av Trumps äkta supporters som olika svenska tidningar skriver utan ett ”fake” event iscensattes, för att smutskasta Trumps supportrar etc… Men sanningen segrar alltid i slutändan på det ena sättet eller det andra… Så fortsätt bara be och lägg allt i Guds händer även om Trump själv verkar ”ge upp” så är det här större än honom själv… Gud har alltid sista ordet och kan ändra allt hur lätt som hellst egentligen om man bara tänker efter…Men han behöver våran tro och uthållighet… Glöm inte bort det…
Ännu mer info i videon nedan… Och ett tips är också att ta fram 4:e Mosebok och läsa om Joshua och Kalebs mod när alla andra gnällde och gick emot dem… Det var nämligen de som fick uppleva att profetian gick i uppfyllelse medans de andra som tvivlade på Guds kraft och gnällde inte fick det… 4:e Mosebok kapitel 13-14
Kapitel 13
De tolv spejarna
2 Herren sade till Mose: 3 ”Sänd ut män för att bespeja Kanaans land, som jag ger åt Israels barn. En man för varje fädernestam skall ni sända. Var och en av dem skall vara en ledare.” 4 På Herrens befallning sände Mose ut dem från öknen Paran. Alla var huvudmän bland Israels barn. 5 Deras namn var:
Av Rubens stam: Sammua, Sackurs son;
6 av Simeons stam: Safat, Horis son;
7 av Juda stam: Kaleb, Jefunnes son;
8 av Isaskars stam: Jigal, Josefs son;
9 av Efraims stam: Hosea, Nuns son;
10 av Benjamins stam: Palti, Rafus son;
11 av Sebulons stam: Gaddiel, Sodis son;
12 av Josefs stam: av Manasse stam: Gaddi, Susis son;
13 av Dans stam: Ammiel, Gemallis son;
14 av Asers stam: Setur, Mikaels son;
15 av Naftali stam: Nahbi, Vofsis son;
16 av Gads stam: Geuel, Makis son.
17 Dessa var namnen på de män som Mose sände i väg för att bespeja landet. Men Mose gav Hosea,[a] Nuns son, namnet Josua.[b]
18 Mose sände i väg dem för att bespeja Kanaans land och sade till dem: ”Drag upp till Negev och vidare upp till Bergsbygden. 19 Se efter hur landet är, om folket som bor där är starkt eller svagt, om de är få eller många, 20 om landet där de bor är gott eller dåligt, om städerna där de bor är som läger eller om de är befästa, 21 om jorden är fet eller mager och om det finns träd där eller inte. Visa er modiga och tag med er hit av landets frukt.”
Det var den tid då de första druvorna mognade.
22 De gav sig av och bespejade landet, från öknen Sin ända till Rehob, där vägen går till Hamat. 23 De drog upp till Negev och kom till Hebron. Där bodde Ahiman, Sesaj och Talmaj, Anaks avkomlingar. – Hebron byggdes sju år före Soan i Egypten. – 24 De kom till Druvdalen. Där skar de av en gren med en ensam druvklase. Den bars sedan på en stång av två man. Dessutom tog de granatäpplen och fikon. 25 Platsen kallades sedan Druvdalen på grund av den druvklase som Israels barn skar av där.
26 Efter fyrtio dagar vände de tillbaka sedan de hade bespejat landet. 27 De gav sig i väg och kom till Mose och Aron och hela Israels menighet i öknen Paran i Kadesh, där de avgav rapport för dem och hela menigheten och visade dem landets frukt. 28 Och de sade till Mose: ”Vi kom till det land som du sände oss till. Det flödar verkligen av mjölk och honung, och här är frukt därifrån. 29 Men folket som bor i landet är starkt, och städerna är befästa och mycket stora. Dessutom såg vi avkomlingar av Anak där. 30 Amalekiterna bor i Negev, hetiterna, jebusiter och amoreerna bor i bergsbygden, och kananeerna bor vid havet och utmed Jordan.”
31 Men Kaleb lugnade folket inför Mose och sade: ”Låt oss genast dra dit upp och inta landet. Sannerligen, vi kan göra det!” 32 Men de män som hade gått upp med honom sade: ”Vi kan inte dra upp mot detta folk, ty de är för starka för oss.” 33 Och inför Israels barn talade de illa om det land som de hade bespejat och sade: ”Det land som vi har vandrat igenom och bespejat är ett land som förtär sina inbyggare, och allt folk som vi såg där var resliga män. 34 Vi såg också jättarna där – Anaks barn kom från jättestammen – och vi var som gräshoppor i våra egna ögon, och så var vi också i deras ögon.”
Kapitel 14
Folket gör uppror
14 Då började hela menigheten ropa och skrika, och folket grät den natten. 2 Alla Israels barn knotade mot Mose och Aron, och hela menigheten sade till dem: ”Om vi ändå hade fått dö i Egyptens land, eller om vi ändå hade fått dö här i öknen! 3 Varför leder Herren oss in i detta land, där vi måste falla för svärd och där våra hustrur och barn skall bli fiendens byte? Vore det inte bättre för oss att vända tillbaka till Egypten?” 4 Och de sade till varandra: ”Vi väljer en anförare och vänder tillbaka till Egypten.”
5 Då föll Mose och Aron ner på sina ansikten inför hela den samlade menigheten av Israels barn. 6 Och Josua, Nuns son, och Kaleb, Jefunnes son, som var med bland dem som hade bespejat landet, rev sönder sina kläder 7 och sade till hela Israels menighet: ”Det land som vi har vandrat igenom och bespejat är ett mycket, mycket gott land. 8 Om Herren har behag till oss, skall han föra oss in i det landet och ge det åt oss, ett land som flödar av mjölk och honung. 9 Men var inte upproriska mot Herren och frukta inte för folket i landet, för de skall bli som en munsbit för oss. Deras beskydd har vikit ifrån dem, men Herren är med oss. Frukta inte för dem.”
10 Men hela menigheten ropade att man skulle stena dem. Då visade sig Herrens härlighet i uppenbarelsetältet för alla Israels barn. 11 Och Herren sade till Mose: ”Hur länge skall detta folk förakta mig? Och hur länge skall de vägra tro på mig trots alla de tecken jag har gjort ibland dem? 12 Jag skall slå dem med pest och utrota dem, men dig vill jag göra till ett folk som är större och mäktigare än detta.”
Mose medlar för folket
13 Mose sade till Herren: ”Egyptierna har ju hört att du med din kraft har fört detta folk ut från dem hit upp, 14 och de har talat om det för dem som bor här i landet. De har hört att du, Herre, är mitt ibland detta folk, att du, Herre, visar dig ansikte mot ansikte, att din molnsky står över dem och att du går framför dem i en molnstod om dagen och i en eldstod om natten. 15 Om du dödar detta folk, alla på en gång, skall folken som hört talas om dig säga: 16 ’Därför att Herren inte förmådde föra detta folk in i det land som han med ed hade lovat dem, har han slaktat dem i öknen.’ 17 Nej, låt nu Herrens kraft bevisa sig stor, så som du själv har sagt: 18 Herren är sen till vrede och rik på nåd, han förlåter missgärning och överträdelse, men låter inte någon bli ostraffad, utan låter straffet för fädernas missgärning drabba barnen, ja, tredje och fjärde släktledet. 19 Förlåt nu detta folks missgärning efter din stora nåd, så som du har låtit din förlåtelse följa detta folk allt ifrån Egypten och ända hit.”
Herren förlåter och straffar
20 Då sade Herren: ”Jag förlåter dem enligt ditt ord. 21 Men så sant jag lever och så sant Herrens härlighet uppfyller hela jorden: 22 Av alla de män som har sett min härlighet och sett de tecken jag har gjort i Egypten och i öknen, och som nu tio gånger har frestat mig och inte lyssnat till min röst, 23 av dem skall ingen få se det land som jag med ed har lovat deras fäder. Ingen av dem som har föraktat mig skall få se det. 24 Men i min tjänare Kaleb är en annan ande, och han har i allt följt mig. Därför skall jag föra honom in i det land där han nu har varit, och hans avkomlingar skall ta det i besittning. 25 Men eftersom amalekiterna och kananeerna bor i dalen, så vänd er i morgon åt ett annat håll och tag vägen mot öknen åt Röda havet till.”
”Av de män som drog upp ur Egypten skall ingen som är tjugo år eller äldre få se det land som jag med ed har lovat Abraham, Isak och Jakob, eftersom de inte i allt har följt mig, 12 ingen utom Kaleb, kenisiten Jefunnes son, och Josua, Nuns son, ty de har i allt följt Herren. 13 ” – 4:e Mosebok 32:11-12