Vi behöver dig,

Vi ber dig att aldrig lämna oss till vårt öde,

Tack  Gud för att du bar våra synder och att  du är med oss i våra lidanden, glädje och i vår sorg

Var vårt värn och skydd, vår sol, värme och ljus så du lyser våra vägar vi är dina barn fader och vi har vårt hopp i dig

Värm oss med din kärlek och ödmjukhet,

Ge oss o fader tålamod och vishet från dig så vi kan likna dig Amen

Ibland så känns det att  Gud allsmäktig är tystlåten… Varför är du så tystlåten Gud? Och varför låter du allt lidande ske?  Du är allsmäktig, med ett ord av dig så är oro, lidande och elände borta.

Svaret jag fick efter så många sömnlösa nätter i gråt var att vi människor är otacksamma och egoister, vi glömmer bort det goda som förde med sig så  många lyckliga stunder, så mycket glädjerop och skratt. Men vi kommer ihåg Herren när det verkligen krisar, när vi behöver något från honom, vi ska tacka Gud mera och söka honom även de  stunderna vi lever och är glada också. Det påminner om hur vi föräldrar känner oss när våra barn beter sig på detta egoistiska sätt. När de kommer till oss och berättar om sina bekymmer bara när de behöver stöd antingen ekonomiskt eller känslomässigt, annars så är det andra som  gäller. Han visar hur tålmodig han är med oss, och istället för att förgöra oss direkt så ger  han oss en chans och även flera till. Han blundar för människors misstag, det står i bibeln ”Herren är nådig och barmhärtig, sen till vrede och stor i nåd” (Psalm 145:8). Det står även att: ”för Herren är en dag som tusen år och tusen år som en dag” (2:a Petrusbrevet 3:8)

Med alla måsten så är Herren bortglömd av nästan alla,  det finns inte så  många som kommer ihåg honom när de är glada och nöjda.

Jag kommer ihåg en dröm jag hade för  en tid sedan. Jag drömde att jag var ensam i   en skog full med frukter samt sol och värme, jag tyckte att det var härligt. Så fort jag kom dit dvs. den gigantiska skogen, så väntade ett moln på  mig som tog mig dit jag ville plocka. Jag  plockade ett stort rött äpple, som var så gott och saftigt att det smälte i munnen. När jag vaknade, så var min första tanke jag direkt tänkte på ”va dumt måste sova  igen så jag kan plocka mer för att sälja”… Mänskligt tänkesätt att göra affärer med det man får gratis, istället för att tacka Gud för den ljuvliga drömmen.

Jag undrar om just du har tänkt på hur egoistiska vi människor är, och om du någonsin har drömt en liknande dröm som jag?

TACK FÖR MIG OCH GUD VÄLSIGNE DIG!